Time for shape up!

Även om jag inte är så aktiv här just nu hinner jag hitta lite inspiration i blogglandia emellanåt. Just nu är det Josanne, vilket jobb hon gjort,och Shapeup appen som faktiskt gett mig inspiration att ta tag i de där sista retliga kilona. Jag gillar ju tabeller, diagram och resultat så jag tror att den lilla appen kommer bli en bra kompis i telefonen.

Kostmässigt har jag fortsatt med LCHF men med en hel del onödiga avsteg som jag är ganska trött på. Motionen har varit näst intill obefintlig de senaste månaderna. Planen för de kommande månaderna blir att röra mig VARJE dag - men allt räknas, promenader, trädgårdsarbete och storstädning är också motion :-)

7,6 kilo vill jag bli av med och 1,2 har jag tappat så 6,4 kvar! Det borde väl gå innan semestern? Till min 40-årsdag hinner det inte bli så stor skillnad men bara känslan av motivation och av att vara på gång gör mig glad.

Överlag försöker jag ta tag i saker i mitt liv som irriterar mig eller jag störs av på något sätt. Den stora utmaningen blir att sluta med snuset - min snutte, min ständiga följeslagare och "bästa" vän.......
Som jag faktiskt inte mår bra av i ärlighetens namn. Så nu är det sagt, jag mår dåligt av att snusa. Och då kanske man kan säga att det är en dålig vän faktiskt? och ett dåligt val att hålla på med det?

Och det stör mig att tillverkaren lyckas hitta på smaker och utseenden på giftet som jag verkligen gillar. Herregud, det är ju giftigt??!!

Någon av er där ute som slutat snusa eller röka och vill komma med tips och pepp?

Ha en fin dag - kram!

What you didn't say.....

Kompromiss eller win-win?

Kompromiss, det låter ju fint och diplomatiskt eller hur? Men hur blir det om man kompromissar för ofta, låter andra styra o ställa, inte lyssnar på sin egen inre röst?
Jag har kommit fram till att jag kompromissat för mycket. Jag har inte varit sann mot mig själv utan av ren rädsla gått med på saker och beslut jag egentligen inte vill. Rädd att inte duga, inte vara omtyckt , inte vara älskad, rädd om husfriden. Och vart har det fört mig? Inte riktigt dit jag ville i alla fall.... Men rätt vad det är slår insikten till. Att det är färdigt nu. Att jag inte vill kompromissa mer. Win-win är den enda typ av kompromiss jag är intresserad av tror jag. Jag tänker inte gå emot min inre röst mer.
Och jag anser inte på något sätt att det är min omgivnings fel vill jag understryka - jag har gjort mina egna val som fört mig just hit. Men NU vill jag välja annorlunda. Nu är jag redo att gå den vägen jag alltid varit avsedd att gå. Och det känns så bra!
Jag är oerhört tacksam över mitt liv, allt jag lärt mig på vägen, all kärlek jag fått uppleva - och tacksam tänker jag fortsätta att vara......

Det är alla sådana här tankar som gjort att mina vanliga bloggämnen har fått stryka på foten. Jag kommer fortsätta blogga så länge någon läser, om allt mellan himmel och jord, om det som intresserar och inspirerar mig. Hoppas ni orkar med lite livsreflektioner mellan shopping, tårtor och annat lättsamt?

This is my wish for you....

“This is my wish for you: Comfort on difficult days, smiles when sadness intrudes, rainbows to follow the clouds, laughter to kiss your lips, sunsets to warm your heart, hugs when spirits sag, beauty for your eyes to see, friendships to brighten your being, faith so that you can believe, confidence for when you doubt, courage to know yourself, patience to accept the truth, love to complete your life.”


- Lynnie Buttercup

The happiness project

Just nu läser jag en bok som heter "Projekt Lycka" av Gretchen Rubin. När jag först läste recensionerna fnös jag lite åt den och tyckte det verkade fånigt att "tvinga sig" eller disciplinera sig till lycka under ett helt år. Men efter att ha läst i hennes blogg som ni hittar här: The happiness project blev jag faktiskt så nyfiken att jag köpte boken.
Och den är faktiskt riktigt bra - välskriven,öppenhjärtlig, humoristisk, tänkvärd och framförallt inspirerande. Kontentan är att vi själva är nyckeln till lycka - våra val, tankar, relationer mm kan vi påverka mer än vi kanske tror och därmed helt enkelt må bättre.

Gretchen kör alltså ett helhjärtat 12-månaders projekt för att se om hon kan bli lyckligare i sitt liv. Hon börjar med att definiera vad lycka är för henne, vad hon gillar och inte gillar osv och skapar sedan en plan för sit lyckoprojekt.Varje månad har sitt område som hon jobbar med och så adderar hon nya saker för varje ny månad. Är du det minsta intresserad av ett lyckligare liv så kan jag varmt rekommendera boken och bloggen.
Jag kommer inte kopiera upplägget med lyckoprojekt men jag har sammanställt mina "budord" på ett liknande sätt som Gretchen och tar med mig många tips och ideer som hon delat.

Så här är den recenserad hos Adlibris:
"Gretchen Rubin fick en uppenbarelse en dag, på den mest osannolika av alla platser: en stadsbuss. "Dagarna är långa, men åren är korta", insåg hon. -Tiden går och jag fokuserar inte tillräckligt på de saker som betyder mest.- I den stunden bestämde hon sig för att lägga ett år av sitt liv på ett lyckoprojekt. Hon skrev en bok om det - en bok som blivit en bästsäljare världen över.
Med humor och skarpsinne berättar hon om sina äventyr under de tolv månader som hon tillbringade med att testköra visa tankegångar från alla tider, aktuell vetenskaplig forskning och populärkulturens alla råd om hur man blir lyckligare.
Projekt lycka är en upplysande och tankeväckande bok, men samtidigt underhållande, charmig och spirituell. Det råder ingen tvekan om att Gretchen Rubin känner en stor passion för det ämne hon behandlar och efter bara ett par kapitel i denna bok kommer du garanterat att känna dig inspirerad att starta ditt eget lyckoprojekt."

Theme song - har du en sådan?

Minns ni tv-serien Ally McBeal ? Ally råddes av en härligt knasig terapeut att skaffa sig en "theme song" som pepp. En sång att spela i huvudet liksom när man behöver pepp eller energi.



Och jag brukar nog ha en till och från som har den där härliga, uppiggande effekten - oavsett stämningsläge blir jag glad och vill ta några danssteg.

Just nu är det Zorbas dans - en gammal klassiker som får en dimension till om man sett/minns filmen och scenen nedan. En ganska torr och återhållsam britt ber till slut den obändigt levnadsglade Zorba att lära honom dansa - han har till slut förstått att livet är här och nu och mer än han trott.....



Har du en theme song?