24 jan. 2012

Kompromiss eller win-win?

Kompromiss, det låter ju fint och diplomatiskt eller hur? Men hur blir det om man kompromissar för ofta, låter andra styra o ställa, inte lyssnar på sin egen inre röst?
Jag har kommit fram till att jag kompromissat för mycket. Jag har inte varit sann mot mig själv utan av ren rädsla gått med på saker och beslut jag egentligen inte vill. Rädd att inte duga, inte vara omtyckt , inte vara älskad, rädd om husfriden. Och vart har det fört mig? Inte riktigt dit jag ville i alla fall.... Men rätt vad det är slår insikten till. Att det är färdigt nu. Att jag inte vill kompromissa mer. Win-win är den enda typ av kompromiss jag är intresserad av tror jag. Jag tänker inte gå emot min inre röst mer.
Och jag anser inte på något sätt att det är min omgivnings fel vill jag understryka - jag har gjort mina egna val som fört mig just hit. Men NU vill jag välja annorlunda. Nu är jag redo att gå den vägen jag alltid varit avsedd att gå. Och det känns så bra!
Jag är oerhört tacksam över mitt liv, allt jag lärt mig på vägen, all kärlek jag fått uppleva - och tacksam tänker jag fortsätta att vara......



Det är alla sådana här tankar som gjort att mina vanliga bloggämnen har fått stryka på foten. Jag kommer fortsätta blogga så länge någon läser, om allt mellan himmel och jord, om det som intresserar och inspirerar mig. Hoppas ni orkar med lite livsreflektioner mellan shopping, tårtor och annat lättsamt?

6 kommentarer:

  1. Så rätt du har! Att lyssna på sin inre röst är förmodligen alldeles nödvändigt för att må bra långsiktigt. Bara intressant med lite personliga reflektioner ibland - jag läser gärna :)
    Kram

    SvaraRadera
  2. I think that women all become much wiser with age as we reflect on our lives and look toward a future where we create and follow our own path.
    I am enjoying your quotes (thankfully they are in English).
    Kram,
    Karen XOXO

    SvaraRadera
  3. Skriv om precis vad du känner för. Men släng gärna in en tårta då och då så jag får nåt att dreggla över:) Kram

    SvaraRadera
  4. Ja, absolut! Jag välkomnar sådant med öppna armar. Shopping är kul, men egentligen är det knappast det livet handlar om. Istället är det givande för en själv att kunna gå tillbaka och se vad man tänkte på bakåt i tiden och skriva om det som faller en in för stunden. Du gör helt rätt! Tusen kramar!

    SvaraRadera
  5. Vilket bra inlägg. Jag tror att vi alla behöver påminnas då och då, så man inte går rakt på "duktig flicka syndromet". Tack för ögon-öppnaren.
    Kram

    SvaraRadera
  6. Låter som du har "hitat hem", stå på, jag hejar på dig! Och jag tycker om blandning av tårtor och klarsynta, filosofiska tankar. Ganska perfekt faktiskt :-)
    Kram

    SvaraRadera